Farsan

Lämnade i onsdags av min haltande far på Sunderby sjukhus efter att han besökt den lokala vårdcentralen vid tre tillfällen utan att få en riktig diagnos. Efter röntgen på sjukhuset konstaterades att han hade igentäppta blodkärl från ljumsken och nedåt och någon slags rensning/spolning inleddes.

Grejen var den att de gjorde detta ingrepp i fel ben. Doktor menar på "no biggie", byter ben och fortsätter med det ben som faktiskt var igentäppt. Efter att ha rensat ned till knät märker de att det dessutom finns en blodpropp som inte går att lösa upp vilket troligtvis är vad som resulterat i haltandet. Här är vi nu, en operation är nödvändig och kommer troligtvis ske nångång under kommande vecka. Han har alltså fått en blodpropp medan han har ätit Varan (blodförtunnande), som enligt doktorn inte ska vara möjligt.

Sånt händer. Det är ändå lite extra oturligt när farsan, morsan och halva släkten bokat den årliga Thailandsresan den 25:e januari, vilket givetvis inte kommer bli av för farsan i och med operationen.

Så.

Igår skulle farsan, som ligger kvar på sjukhuset, hänga upp en teckning han fått av Loke men när han reser sig brister kärlet i den "friska" ljumsken och blod pulserar som en mindre fontän. Läkarna har gått hem för kvällen och endast sköterskor är kvar som försöker stoppa blödningen.

Efter nästan 10 timmar, 3 blodpåsar och ett krampanfall -  klockan 0600 - lyckas de få stopp på blödningen. Jag har inte svårt för blod eller sånt, det är inte det, men när jag fick höra detta fick jag panik. Delvis för att det är min far men mestadels för att detta hade kunnat undvikas genom att operera RÄTT ben.

Trots detta har min far enbart goda saker att säga om mannen som opererade honom - Johan. Så idag när jag är på besök kommer Johan in, sätter sig ned och pratar med oss i vad som måste varit en dryg timme, ursäktar sig gång på gång och hymlar inte om att det var ett misstag, hans misstag. Det känns väldigt genuint och jag börjar förstå min fars sympati för denna doktor. Efter att Johan lämnat rummet hör vi från korridoren ett förvånat "men hej Johan, jobbar du idag?" varpå han svarar: "Nej".

Han var inte ens i tjänst.


Alla gör vi misstag. Jag tycker Johan hanterar sina på ett föredömligt sätt.