torsdag, december 9

Stress - ett livstecken

Bild: Cristopher Emmons
Igår läste jag om 2012 och jordens undergång och i morse när jag vaknade hade jag precis drömt att jorden (as we know it) agerade måltavla för asstora meteorer. Det var mörkt ute, jag stod på en balkong och pratade i telefonen med min far för att höra så att han var okej. Det kändes så äkta... några meteorer hade precis träffat jorden med atombombsliknande effekter och många fler var på väg. Det märkliga var att jag tittade på dem tyckte det var vackert.

Jag har funderat och är ganska säker på att OM jorden skulle gå under, möter domedagen, karma strikes back, gud konverterar osv så är det via meteorer det kommer att ske. Jag är helt hundra. Det var ingen dröm, det var ett alternativt scenario från framtiden. Frågan är bara OM, och i så fall NÄR.

En liten luring; Ett stjärnfall betyder inte att en stjärna faller ner. Det är meteoriter som med hög hastighet faller in i jordatmosfären. Lägg det på minnet annars riskerar du att mötas av himlande ögon och nedvärderande blickar och, lets face it, alla har inte lika lätt att resa sig och titta ner på såna personer.

Ger ett litet plus till av mina gruppkamrater. De flesta är riktigt sköna typer och DET gör de tråkiga stunderna betydligt bättre. Speciellt när man har 4 uppgifter att lämna in och redovisa nästa vecka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar