The story of London

Me n bro på Emirates

Då var jag hemma igen. Vi slapp simma till England, även om det hade varit att föredra såhär i efterhand.

Lite kort om helgen:

• Varit på Selfridge. Typ smedjan gånger tusen
• Ätit oxfilé på Angus Steak House, två gånger
• Fastslagit att SAS flyger som skräp. Där och då var jag redo att ge upp
• Gått på en tätbefolkad Oxford street
• Fått förståelse för alla dessa "I <3 London"-tröjor
• Slösat 4000 kronor på kläder (?!)
• Varit på Emirates Stadium och sett Arsenal. Wooo... wow. Mäktigt!

Mer text coming soon. Lägger eventuellt upp lite mer bilder också


Då var man tillbaka i Luleå. En lyckad resa måste jag säga. Vi behövde aldrig simma till England, även om det såhär i efterhand hade varit att föredra. Flygresan dit var den näst värsta jag varit med om. Piloten beskrev det som "turbulenta partier" efter något som kändes som 15-metersfall. Endast propellerplanet från Trat till Bankok i totalt åskoväder var värre, där och då var jag redo att ge upp.

Gissa vart vi är

Framme i London checkade vi in på ett förvånansvärt fint världshus på Old street, för att sedan snabbt bege oss ut för att leta något att käka. McDonalds bestämde vi oss tillslut för efter några kilometers promenad. 15º på kvällen är inte helt fel, lite senare satte vi oss på ett av många Starbucks med varsin bakelse och planerade resten av resan.

Selfridge

 Nikebutik

Lördag morgon. Matchdag. Arsenal mot Manchester City på Emirates Stadium. En egentligen helt oviktig match för båda lagen, Arsenal har redan sin tredjeplats spikad och City ligger på en obotlig 6:e plats. Det gjorde inget. Humöret var på topp. Matchen började först 1830 så vi hade lite tid att spilla. Vi åkte in till centrala delen av huvudstaden, Oxford street, med en old style taxi. Folk överallt. Butiker med skyltfönster stora som i filmerna. Trängsel på trottaren. Danne visade vägen till Selfridge, ett varuhus större än något jag tidigare sett. Där fanns allt. Entreplanet var ett hav av smink och annan onödig smörjelse, andra våningen var mer i min smak. Här finner man kläder av alla dess märken. Jag hittade massa fina kläder, men allt kostade runt 100 pund eller mer. En tröja och ett par sneakers från Hugo Boss fick jag med mig därifrån i alla fall. Faktum är att jag som nästan aldrig hittar något köpte mest under denna resa. Nästa stopp var en stor Nike-butik i tre enorma plan, där det andra planet hade en slags "hängande" glaskub man kunde gå in i och köpa alla möjliga tänkbara skor. Allt var verkligen supersized där. Det var en upplevelse bara att gå på trottaren med allt folk som trängdes.

Angus Stekhouse

Matbit på Angus Steakhouse, en oxfilé med varm bearnaisesås och vitlökssmör med pommes och en stor Cola. Man behöver inte ens vara hungrig för att förstå att det smakade underbart. Efter det tog vi en taxi till hotellet för att hämta matchbiljetterna (som stulade lite...) och sedan fortsätta mot Emirates. Daniel tappade telefonen i taxin men brydde sig inte alls, han hade med sin jobbtelefon som råkar vara en Iphone. Till arenan gick vi tillsammans med Arsenalsupportrarna. Det syntes att det var match. Folkvandring mot Emirates, det var inte speciellt svårt att hitta dit med andra ord. Arsenals souvenirshopp var som Arcushallen i storlek, fylld med allt man kan tänka sig med en Arsenal-logga på. Danne köpte ett matchställ åt Loke och någonting annat, jag ångrar att jag inte köpte något. En mugg hade räckt, och varit ganska kul att ha som minne.


När vi sedan blev framvisade till våra platser, som var belägna ganska högt uppe, var vi tvungna att gå genom någon slags betonggrotta för att komma in på läktaren. När man såg arenan från cementöppningen som vi kom från, den känslan är svår att beskriva. Jag lyfte upp hakan från marken och tog ett kort. Så fruktansvärt mäktig arena att det är svårt att beskriva. Klockan var 1830 engelsk tid och jag satt i kortbyxor och skjorta. Allt var verkligen perfekt. Emirates var nästan öde när vi kom, och efter en kvart var näst intill hela arenan fylld med folk. Det är så overkligt och så långt ifrån vad jag är van och uppväxt med. Matchen var i sin tur en typisk 0-0 match där två bra lag tog ut varann. Kamp om mittfältet och väldigt få avslut. Första riktiga chansen kom i 85 minuten då Van Persie sköt en frispark tätt intill krysset men bollen slank precis utanför. Matchens höjdpunkt var egentligen när den forne Arsenalspelaren Emanuel Adebayor byttes in i början av andra halvlek och hela Arsenalklacken (där vi sitter) ställer sig upp och buar. Det var många gånger värre än vad jag någonsin hört. Anledningen är att Adebayor böt klubb pga pengarna. En annan gammal Arsenallegend är Patric Viera som också återfanns på planen i City's startelva, han möttes av applåder. Kul kontrast däremellan. Efter matchen satt vi kvar i fem minuter och såg när allt folk lämnade arenan. Det tog inte många minuter att få 60.068 personer ut från arenan, kanske tack vare de 4 massiva utgångarna som öppnas vid matchens slut. Det enda som saknades var egentligen ett Arsenalmål, det hade varit kul att höra publikens jubel. Arsenals skadebänk var enormt stor, det var nog en anledning till det tilltightade spelet. Tänk att få se spelare som Viera, Walcott, Song, Tevez, Bellamy, Sagna mfl. Det är något som måste upplevas om man har minsta tillstymmelse till fotbollsintresse i sig.

Emirates Stadium

På kvällen tänkte vi gå på Kasino, fast det blev aldrig av. Vi somnade och vaknade inte förrän morgonen därpå. Sista dagen checkade vi ut från världshuset och tog en taxi in till Oxford Street för lite sista shopping. Några butiker senare och några plagg rikare bestämde vi oss för att äta på samma Angus Steak house. Jag tog en likadan bit som dagen innan, en 10oz fillet steak. God food som sagt. Sen gick vi in på några mindre gator och satte oss vid ett fik innan vi tog taxin tillbaka till Heathrow via Hyde Park.

Heathrow är inte så stort som det sägs, tänkte jag när vi gått igenom tax-free på en trekvart, men då fick jag förklarat för mig att den har 5 terminaler, och vi hade bara gått igenom EN av dem. Då fick jag lite perspektiv. Jag köpte, med broders påtryck, ett par Ralph Lauren sneakers på Heathrow. 140 pund för ett par sommarskor med minimal tygförbrukning. Tur att det var halva priset, för de var verkligen sjukt fina. Köpte även lite gin som inte finns här i Sverige, Tanqueray ten. En 47% dry gin som ska blandas med gin-vatten och 2 limeklyftor samt mycket is. Det kommer att ge bra tryck i pannbenet.

Totalt sett slösade jag upp någonstans runt 4000 kronor på den här helgen, utöver flygbiljett, hotell och matchbiljetten. Och det var värt varenda krona! Bästa dagarna på väldigt länge. Under flyget hem pratades det mest om äpplen.

Jag har hört att engelsmän är väldigt artiga av sig, så jag satte myten på test (ofrivilligt, men ändå!). Jag gick in i någon random på trottoaren, och ryktet stämmer faktiskt. Snubben vände sig om och sa "Sorry, mate!".


*Bockar av "se toppfotboll live" från min to do-list*
*skriver upp "Res till London igen, asap!" på samma lista*