Hamnade i en diskussion på ett forum om huruvida öl skall serveras med eller utan skum. Kul ämne tänkte jag och svarade kort och koncist med skum, men det blev ett väldigt ståhej och det hela slutade med att jag snart skrivit 3 sidor med argument om varför öl med skum är bättre. Nu verkar tyvärr diskussionen hamnat lite o/t när vi mer ger förslag till hur man smidigast skalar en banan med en hand. Lite synd, men vi kom enligt handuppräckningsmetoden fram till att det är 75% som föredrar öl med skum. Det är tydligen även ofattbart att pubar i England serverar öl med skum (varför fick jag dock aldrig någon rätsida på).
Jag har faktiskt ingen aning om vad killen på bilden ska symbolisera, men jag tycker den passar ganska bra här. Och ölen ser ju inte helt fel ut.
Denna makalösa glass utan tillsatser kan ätas i hur stora mängder som helst - tänkte jag. Efter att ha ätit ungefär ¼ av innehållet började jag dock tvivla på att jag skulle orka ta mig igenom hela levande. Efter att lite mindre än halva var uppäten tog det emot ordentligt, men inte det vanliga "uagh, inte mer nu! Jag spyr!" utan det var snarare "mer, Mer, MEWR... men jag spyr snart". Jag valde att sluta äta där. Modfälld, men vid liv knöt jag näven i byxfickan och stoppade tillbaka förpackningen i frysen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar