Onsdag
Vaknade runt halv åtta, Gard skulle komma förbi halv nio för att hämta upp mig (och släpet). Han ringer och ber mig ta med musik eftersom han glömt sitt usb-minne så jag fyller mitt på några röda sekunder. Efter att ha hämtat upp Daniel åkte vi först till Kiokspiraten för att hämta vårt godis - 5 kg(!) och sen en sväng förbi HS Copy innan vi hämtade upp Pasi. Det gäller att prioritera.
På väg dit, Gard har rätt att se glad ut. Han fick ett trevligt samtal från sin chef.
När vi kom fram till Haparanda checkade vi in på stadshotellet direkt, riktigt mysiga rum. I alla fall i mitt o Pasis rum, Gard och Daniels hade en dubbelsäng, heh. Efter att ha lagt in vår packning, och allt vi inte skulle ha med till montern, åkte vi till Finland för att köpa dryck. Det är ett snabbt sätt att sätta fyr på pengar, en halvtimme senare och nästan trehundra kronor fattigare var vi på väg till Aspen - hallen där montrarna står. Lisa, Frida och Mia hade redan hunnit måla hela sin monter när vi kom fram. Vår monter monterade vi ihop på en liten timma dock. Gick fort och smidigt och resultatet blev helt okej, faktiskt. Bedöm själva
Vi hade i vart fall inte räknat med att montern skulle bli så pass fin, nöjda och glada turades vi om att gå runt och kolla på alla andras monterbyggen medan vi väntade på att mässan skulle börja. Några orkade inte lägga ner speciellt mycket tid på montrarna medan vissa lade ner lite väl mycket tid och pengar på sina. Mässan öppnades klockan tre för allmänheten, ungefär samtidigt som Gard smet iväg till bästa säljar-tägvlingen. Han sa att det gick bra när han en kvart senare kom tillbaka och efter några timmar kom en "crew-korpi" och meddelade att Gard gått till final. Han gjorde det sjukt bra, vi tog reda på reglerna en kvart innan det att tävlingen skulle börja och således fick han ont om tid att öva på sin presentation. Det slutade med att Gard kom trea, och fick gå upp på scenen inför 500+ personer för att hämta sitt pris. Bästa manliga säljare i norrbotten, not bad at all.
Försäljningen av kaffe gick åt skogen ganska omgående, montern mittemot gav ut gratis kaffe till sina kunder så vi kunde inget annat göra än att ta efter dem, rackarns också. Lotter sålde vi inte heller mycket av, dock några få, mest under andra dagen då vi lottade ut 3kg godis för endast 10 kr/lott. Egentligen brydde vi oss inte om försäljningen (bra bortförklaring va?), vi kom dit för att ha kul och det hade vi - med råge. ALLA var supertrevliga, öppna och hade med sig ett glatt humör. Det är alltid lika spännande att gå runt med Gard, då kan man vara sjuk social men jämfört med honom klassas man som en apatisk treåring med tunghäfta. Man blir rädd att man inte kan, om ens man försöker, vara hälften så social som den människan.
På kvällen efter middagen, med utsökt mat och sällskap, for vi till hotellet för att ta det lugnt ett tag. Klockan var halv elva när vi var framme. Vi bestämde oss för att spela kort och dricka lite alkohol i relax-rummet, en mycket bra idé! Efter att vi var "lagom" fulla bestämde vi oss för att basta och så fick det bli. Fulla, varma och glada begav vi oss tillbaka in till hotellrummet för att spela lite mer kort, men det blev mest sitta och bara snacka. Strax efter klockan två spatserade vi tillbaka till vårt hotellrum för att lägga oss, det var trots allt mässa dagen därpå. Väckaren, eller brandlarmet som det lät som slog igång klockan 0600 med spegelsprängande volym. Vi låg och drog oss ett tag innan vi slutligen lyckades ta oss upp ur sängarna för att äta denna beryktade hotellfrukost. Försök gjordes att väcka våra kompanjoner men utan någon större lycka, så jag och Pasi gick själva ner till frukosten. Väl där träffade vi Ren lycka-medlemmarna som också de var uppe med tuppen och förberedde sig inför dagen.
Klockan 0800 skulle vi vara på folkets hus, men bilen vägrade starta så vi var tvungna att gå. Nämnde jag i föregående inlägget att det skulle vara 12 grader kallt i Haparanda? Äh, fel av mig... det var -20º! Vaknade gjorde man i alla fall och baksmällan kändes väldigt avlägsen. Tur att det bara var 5 minuters gångväg dit. Själva mässan öppnade klockan 0900 och när vi kom dit fick vi oss en smärre chock, som förvandlades till ett gapskratt. Vi vek oss dubbla och alla som gick förbi stannade upp för att kolla på vår monter. Här ser ni varför (STOR bild vid klick)
I princip allt som kunde hade rasat. Vi lät det stå sådär ett tag, men när vi insåg att Ulf, vår mentor, var på väg blev det fart i oss. Montern såg ut som på dag 1 på bara några minuter, om än en aning skrynkligare. Klockan elva gick Jag, Pasi och Johanna på lunch, spagetti och köttfärsås serverades. Gott och trevligt, men jag hade blivit sjuk under natten så jag varken var hungrig eller kände smak, så när jag sa att det var gott ljög jag - men jag är inte sämre än att jag kan erkänna det! När vi kom tillbaka var Ulf där och jag frågade vad han tyckte om vår monter och fick detta till svar "Den är superfin...verkligen... för att vara gjord av ett gäng grabbar höhöhö" med en alldeles lagom självgod röst.
Klockan två var det ytterligare en prisutdelning, denna gång för bästa företag, bästa innovation och bästa UF-lärare. Gällivare-lagen vann såklart de två första MEN när nomineringen för bästa lärare lästes upp och avslöjade att Ulf Hugosson vunnit känns det plötsligt som om vi, yearbook-teamet, vunnit. Vi ställer oss upp, vrålar, applåderar och busvisslar. Halva salen kollar på oss och tror att det är vi som vunnit medan Ulf äntrar scenen. Uffe såg måttligt glad ut och körde sin halvstela vink med ett sött stone-face. Jag tror han hörde oss. Det gjorde i alla fall alla andra inom en radie av femhundrasju meter. Ulf såg inte anmärkningsbart glad ut (men innerst inne tror vi att han var ganska rörd) och körde ett ödmjukt och fint tal om att alla lärare hade kunnat vinna bästa lärar-priset. Han är väl värd det, vår Ulf.
Efter det var det slut, vi rev montern och packade bilen. På något konstigt vis verkade vi ha mer saker med oss hem än när vi åkte dit. Skumt, eller bara dåligt packat. Hemfärden bjöd på några roliga saker såväl som ett släp som tjorvade mer än självaste Peter Settman i Så ska det låta. Men vi var alla trötta så allt som hände var tokkul - ni vet hur det blir när man är helt slut. Det är nästan bättre än att vara full ^^
Avslutar med att säga att det har varit oerhört kul i Haparanda, en störtskön resa med underbara kamrater och en upplevelse vi aldrig kommer att glömma.
Mer (och bättre) bilder här
vippes.pixbox.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar